När jag var 19 år gammal så var jag en partyprinsessa i mina bästa år.. hade nyss blivit singel efter två ård jobbigt förhållande... Jag och sandra var ute varje fredag lördag... först studs och sen vidare till Gamle port...!

Det var där jag träffade Marcus, något utav det snyggaste som jag sett i hela mitt liv, vi började snacka lite och så körde han mig hem.. sicken kille blott 21 år och körde runt i en splirrans ny volvo s60.. trodde aldig att han skulle höra av sig, men dagen söndagen kom och han ringde och fråga om vi kunde göra något! Ja, visst! och på den vägen är det... jag flyttade in p Galoppvägen 11a! en etta på 43 kvm, men vi hade det ganska bra.. visst vi bråkade och hade våra duster men det var helt okej...

Jag och min kompis Jennie var ungefär i samma skede i livet.. vi pushade varann till att vilja skaffa familj.. hon sa alltid "Jag vet att jag kommer få barn före dig"  September 2004 kom lilla Filippa.. Jennie hade rätt hon fick barn före mig.. den dagen när hon ringde var jag på Marcus jobb o hälsade på... Sa till honom -jag har en konstig känsla i brösten, känns som att det är något fel... gick till apoteket och köpte ett grav test...!

POSITIVT!!!!

Herregud, jag var gravid... började gråta och skaka vartannat.. tog telefonen och ringde mamma av alla...  henne var den första jag ringde.. grät och hade panik i hela kroppen.. - ja, josefine du får tänka igenom detta, men vi stöttar ju dig vad du än gör.. (Jag hade inte ens ett jobb)

ringde marcus.. han sa -vet faktiskt inte vad jag ska säga Josefine! men sanningen var det att min kropp, hela jag hade bestämt mig för att faktiskt behålla detta underverk..... Sagt och gjort.. jag bestämde mig... och marcus va med på det till en viss del... men ju längre tiden gick dessto gladare och stoltare blev han...!

När jag var i femte månaden köpte vi hus i Utby.. Jag var lycklig! Underbart att bo i hus, ha en kille och vänta barn..

kommerihåg hur jag gick runt i huset med barnvagnen när jag var själv hemma.. körde och klappade mig på magen, älskade lilla bebis...

Jag var beräknad till den 22 maj 2005.. exakt sex dgr över tiden kl 4 på natten så gick jag på toa.. slemproppen trilla ut.. jaha, det var bara att lägga sig igen... men då satte det igång.. värkarna började men var ju lugna.. bestämde mig för att väcka marcus kl 10 ca.. varje gång jag fick en värk så skämdes jag och gömde att jag hade ont!

På dagen som kom så bestämde vi oss för att åka till Ica Maxi, vi hade sett en ursnygg Hamock där som vi ville ha... köpte den och åkte hem, då hade jag väl tio minuter mellan värkarna.. väl hemma började marcus sätta ihop den där grejjen.. jag skulle väl äta lite men orkade inte alls.. det var inge gott med något... då indåg vi att vi hade inte fått med en grej till hamocken... så vi fick åka tillbaka..när vi kom in på ica fick vi vänta vä'ldigt länge på den där grejjen som fattades.. och då minns jag såå väl att jag fick en jäättte vörk att jag hööll på att ramla ihop..

dags att åka hem va? 3minuter mellan värkarna och fortfarnaade ute och far.. jag som hade bestämt mig för att inte bli hemskickad, valde att ta ett varmt bad när jag kom hem.. för att stimulera värkarna samt att få mig att öppnas mera...!

halv åtta låg jag på förlossningen.. öppen 6 cm.. bra jobbat! sa barnmorskan... nu hade jag riktigt ont.. jag var bara tvungen att få ryggbedövning.. nop det var försent så ett bad fick det bli med god äpplejuice för att klara av natten.. när jag badat färdigt så var det dags för att gå upp till förlossningssalen.. då var klockan runt elva kanske..då var jag öppen tio.. dags att snart börja krysta.. .. usch, jag blev så hög av lustgasen att jag hörde pip och jag skrek låt mig gå ut, jag behöver luftt..(trodde att jag kunde smita ifrån värkarna..) men icke, då sa barnmorskan -vänta, jag ska öppna fönstret! men va faan!

jag frågade var kl var.. 23:30 fick jag til svars fan, jag måste få ut den härt bebisen inom 30 minuter för jag vill ha barn som fyller år 28 maj inte 29 då vi har tre till i släkten som fyller då... MEN!

Den 29 maj 2005 kl 00:25 föddes han! MIN SON CEWIN MARCUS STOLTZ